Pedro

BERÄTTELSER från vardagen

2013 var jag tjugo år gammal och valde att flytta till Göteborg från lilla Umeå. Göteborg va en helt ny värld för mig, folk vände sig inte om när jag gick förbi och jag kunde äntligen känna mig en aning tryggare än vad jag någonsin hade känt innan. Men jag är osäker på om det berodde just på Göteborg eller om det var att jag var ny i stan och att ingen kände till mig.  

Att vara homosexuell blev rätt snabbt en väldigt stor del av min identitet när jag flyttade till Göteborg, jag tror att det handlade om att jag aldrig hade fått uttrycka mig innan. Därför blir jag helt fascinerad av just HBTQI+ frågor. Här hittade jag rätt snabbt folk som va likasinnade, som tyckte om samma saker som jag och det gjorde självklart att jag kunde utvecklas som person och började känna mig mer trygg i mig själv. 

Göteborg har absolut gett den möjlighet för mig att utforska min sexualitet och bidragit till den personen jag är Idag. Jag hade många fördomar om allt och alla innan jag flyttade hit, jag va väldigt osäker och blyg. Va rädd för i princip alla människor som ansågs ’’straighta’’ men genom att utmana mig själv och ge människor en chans så visade sig att det finns snälla människor överallt också!  

Med allt det så blir man fortfarande utsatt, man måste komma ihåg att bara för att jag är homosexuell betyder inte att alla är precis som jag. Att hbtqicommunity blir en del av min identitet betyder inte att jag är mindre människa. Precis som du är straight eller vad du väljer att identifiera dig som, precis som du väljer vad som är viktigt för dig. 

Jag är väldigt bra på att förtränga dåliga händelser. Men jag kommer ihåg att jag och min syster satt på spårvagnen på väg till en fest, vagnen verkade rätt tom. I alla fall av det jag kommer ihåg. En grupp av kanske fyra, fem killar hoppar in i vagnen, de verkade vara runt 18–19 år. Det börjar med att de väljer att ställa sig mittemot oss och fnittra, kolla, peka, skratta och sedan börja skrika bögjävla böghan är bög… De börja röra sig runt och vissa av dem sätter sig bakom oss och slår mig i huvudet.  

Det är så svårt att beskriva känslan i såna stunder, det är som att man blir paralyserad och vill bara försvinna. Man känner sig förnedrad, utsatt och förminskad. Allt va ryktad mot mig och jag vet inte riktig om vagnen va helt tom eller om det bara va att ingen sa något. Men till slut blir det så pass intensivt för att de inte slutar peta och slå mitt huvud, så vi bestämde oss för att hoppa av efter att ha bett dem att sluta. Men vissa av dem ställde sig framför oss och det var då min syster ställde sig framför mig och började diskutera med dem tills vi hoppade av vagnen, de vågade inte göra något mot henne.  

Jag har varit mobbad väldigt länge och mycket under min uppväxt så jag har fortfarande svårt att hantera situationer där jag personligen känner mig utsatt eller mobbad. Jag har också svårt att ta diskussionen med människor som är så pass hotfulla och hatfulla. Det är nog en av de mest utsatta stunder jag mins här i Göteborg. 

Genom åren har jag insett att idioter finns överallt och det bästa jag kan göra är att vara mig själv och omringa mig med människor som tycker om mig för den jag är. 

Jag skulle ändå påstå att jag känner mig trygg i Göteborg, deär en pulserande stad fylld av möjligheter. Man måste bara våga göra saker! Be om hjälp och involvera andra. Jag ser Göteborg som en pumpande stad där queerscenen har stor möjlighet att växa och jag ser framemot att vara en del av det! 

Pedro

Kunskap gör skillnad

Kunskap minskar fördomar och ökar inkluderingen, vilket skapar en mer jämlik värld.

Klicka nedan för att läsa mer om och boka våra HBTQI-utbildningar!