Foto: Isabella Svensson

Transaktivism genom tiderna

Publicerad fre 14 juni 2019

Aleksa Lundberg är skådespelare, författare, dramatiker, regissör och journalist. Förra året släpptes hennes bok Bögtjejen, där hon skriver om sina erfarenheter som transperson. I föreläsningen Vår transkönade historia berättar hon om transaktivism många år bakåt i tiden.

1650 kröns Kristina till drottning av Sverige och hon bröt redan då många normer. Historiker har hittat gamla kärleksbrev från älskare till henne och många av dem var kvinnor. Kristina visade också att hon var missnöjd med sitt ursprungliga kön och hon drömde om att vara den unge tappra mannen vid namn Alexander.

– Hon hade teorier om att Gud skulle göra så hon blev Alexander, eller så skulle det ske via alkemi som hon var mycket intresserad av. Hon tänkte att hon skulle lyckas förvandla metaller till guld och på samma sätt skulle hon lyckas förvandla sig till den unga mannen, berättar Aleksa Lundberg från scenen på Göteborgs Stadsmuseum

Aleksa har forskat kring Kristina och hon har också spelat rollen som Kristina i pjäsen Kung Kristina Alexander, regisserad av Elisabeth Ohlson Wallin.

Fler transpersoner genom tiderna

Aleksa berättar om fler transpersoner och händelser som var viktiga för många hundra år sedan, men hon berättar också om mer modern transhistoria. Årets Pridetema är Stonewallupproret, då det i år är femtio år sedan det skedde och Aleksa hävdar att den egentliga historien kring vad som hände då är oklar. Ingen vet riktigt vem som startade det upproret, men att transpersoner hade en stor del i det, det vet man.
– I HBTQ+ historien har homosexuella män fått mycket fokus och uppmärksamhet och transpersoner tryckts undan, vilket är något som måste förbättras, säger Aleksa Lundberg avslutningsvis.

Vad betyder Pride för dig?

– Pride betyder sin innebörd för mig, stolthet. Också såklart aktivism, kamp, att vi kommer ut och inte går med på den samhälleliga skam som historiskt har funnits kring oss och våra identiteter och sexualiteter. Att vi faktiskt visar att den skammen går inte vi med på, utan att vi är stolta och vi är här. Vi kommer alltid vara en del av samhället så det är bara att get used to it.