Foto: Tracie Lau Berggren

Bög i folkhemmet

Publicerad tor 27 juni 2019

Hur var det att som ung kille börja leva homoliv i Göteborg under tiden för Stonewallrevolten? Det berättade Arne Nilsson om utifrån sin självbiografi ”Bög i folkhemmet” under West Prides temadag på Världskulturmuseet.

När Arne Nilsson växte upp möttes han inte av några positiva bilder av homosexualitet. Att vara homosexuell var något som hans jämnåriga anklagade honom för att vara.

– Det fanns ingenstans där jag kunde söka tröst och stöd, säger Arne Nilsson.

Under hans uppväxt fanns mycket tydliga gränser mellan kvinnlig och manligt. Arne Nilsson hade många tjejkompisar, lekte med dockskåp och hoppade hage. Något som inte var särskilt uppskattat.

– Jag överskred de här förväntningarna på hur en kille skulle vara, säger Arne Nilsson.

Allt eftersom han blev äldre hittade han ett sammanhang i Göteborg där han mötte andra homosexuella killar. I Bältesspännarparken hängde de ofta. På den platsen träffade Arne Nilsson män, under vad han kallar, hastiga möten vilket innebar att de hade sex med varandra, ofta inne på pissoarer.

– Jag gick fort därifrån, fylld av skam och äckel men också njutning, säger Arne Nilsson. En dag mötte Arne Nilsson en man i en folkabuss. Mannen ville inte åka iväg med honom. Han ville inleda en relation och så kom det att bli. Denna relation kom att bli något helt nytt i Arne Nilssons värld.

– Jag hade aldrig hört talas om att killar kunde ha ett förhållande, säger Arne Nilsson.

Under föreläsningen visar Arne Nilsson en karta på olika platser i Göteborg där dåtidens homoliv ägde rum. Han beskriver det som ett tyst liv. I Göteborg fanns det inget utbud av gaybarer att tala om på den tiden.

– Folk skulle bara veta vad som pågick i Prideparken förr, säger Arne Nilsson.

Text: Zelma Lundeström