Konsten att vara död utan att sluta andas

Varför är den viktig? Snoppen alltså. Genitaliernas bulldog enligt Johanna Marseille, med hänvisning till dess utseende; ful och klumpig och med få funktioner dessutom. Ändå valde amerikanska soldater i Vietnam att riskera splitterskador i huvudet när de tog av sig hjälmarna och satte dem framför skrevet istället. Den är så högt värdesatt av samhället att den inte får kirurgiskt ”uppgraderas” utan att staten skall väga in.

Marseille framför i ett mellanting mellan en föreläsning och föreställning observationer och erfarenheter om sin transition och att leva som kvinna med adjektivet trans och sätter in dem i samhällsperspektiv. Till exempel följer den där ytterst viktiga penisen en som ett efterhängset, patriarkalt spöke, även efter att den omvandlats till vagina, i form av en dilator som behåller tillräckligt med vaginalt djup för sex med en penisinnehavare. Som det kanske yttersta manlighetsattributet är den är svår att de-centrera även om en själv inte delar denna syn och höga värdering.

Dock understryker Marseille att behovet att förändra inte handlar om att hon var född i fel kropp, hon föddes i sin egen kropp, som en flicka som av omgivningen tvingades spela pojke. En vagina behövde hon inte för att bli kvinna, utan för att hon alltid varit en och som sådan kunde hon inte leva bekvämt utan förändring. Men en vagina är på intet vis ett nödvändigt attribut för att räknas som kvinna. Marseille förskjuter idén att ”transkvinnor” alltid bör vara en egenkategori, att trans är ett prefix. Istället lanserar hon idén om trans som ett adjektiv, ett adjektiv som ofta men inte alltid är ett relevant sätt att beskriva en person, alltså: ”trans kvinna” inte ”transkvinna”.

Den transexkluderande feminismen och köns-essentialismen får sig också en släng. Att reducera kön och könsbaserat förtryck till något lokaliserat i väldigt specifika kroppsdelar istället för en nyanserad och komplicerad erfarenhet som dikteras av kyriarkatet är löjligt och ohjälpsamt. Anledningen till att hon fick kläder nedslängda i pissrännorna och saker nedkletade i håret i pojkarnas omklädningsrum som barn var att hon var flicka. Det är viktigt att se det som en del av av patriarkalt förtryck.

Hon avslutar med att tala om plikten alla har att försöka förstå sin position inom systemet, att förstå sina egna privilegier och se vad som påverkar ens egen världsbild och handlingsmöjligheter. Främst är inte att kunna diktera för andra vad de bör göra och vara utan att vara medveten om vad det är man själv gör och är.

Text: Elsa Bornhöft
Foto: Jennie Lindén